- Jaså, ni tog trapporna? Bra jobbat!
Susanna Lewenhaupt möter upp med ett leende i trapphuset på plan 7 i det gamla värmeverket vid Münchenbryggeriet, där Beppo har sina lokaler.

- Till och med Malin Ewerlöf får upp pulsen när hon tar den vägen,
berättar hon medan vi visas in på kontoret. Det är högt till taket, över 4 meter, och från de enorma fönstren flödar ljuset in över småpratande hyresgäster och knattrande tangentbord. Vi får kaffe, och går in i mötesrummet där golvet täcks av en grön fluffig matta. När jag kommenterar ljusinsläppet går Susanna fram till fönstret och pekar.

- Det var just fönstren som lockade hit Beppo en gång i tiden. Där nere på parkeringen stod Erland och Per efter ett möte på Viasat som satt här i Münchenbryggeret då, och tittade upp och tänkte att “där uppe skulle det vara fint att ha en studio!”. Två veckor senare var lokalen ledig och de slog till.

“Där uppe skulle det vara fint att ha en studio!”
Två veckor senare var lokalen ledig och de slog till.

Successivt tog det hela form. Verksamheten växte, och en tredje person, Daniel Nilsson köpte in sig i bolaget där Susanna nu är VD. Efter några år blev våningen under också ledig, och Beppo tog över även det kontraktet.

- Visst, det var lite stort för oss, men vi såg det som en chans att låta vårt nätverk växa dynamiskt. Så nu hyr vi ut kontorsplatser här nere på sjuan till folk som vi kan samarbeta med på ett eller annat sätt. Vi älskar när det händer mycket runt omkring oss. Något av det bästa som finns är när våra hyresgäster hittar sätt att samarbeta med varandra trots att ljud inte är en del av projektet!

“Något av det bästa som finns är när våra hyresgäster hittar sätt att samarbeta med varandra trots att ljud inte är en del av projektet!”

Plötsligt ringer det på porttelefonen. Det är en poddare som kommer lite tidigt till inspelningen. Susanna bjuder med oss en trappa upp till studioplanet för att släppa in. I foajén möter vi ett annat poddgäng som precis avslutat dagens inspelning.

- Det blev ett bra samtal idag! säger någon. Det här med energilagring är mer spännande än man kan tro!
- Eller hur!
De plockar åt sig varsitt äpple, innan de försvinner ner för trapporna.
Med en lågmäld hälsning kommer Mats Ingemansson fram och fyller på våra kaffekoppar. Som chefstekniker på Beppo är han kanske den som känner den dagliga verksamheten allra bäst.

- Vi vill att det här ska vara en plats där idéer får växa och ta form. Inte bara våra egna. Vi tror inte på protektionism och hemlighetsmakeri. Det är berättelserna som ska stå i fokus mer än personen som står bakom idén. Därför har vi inget emot att till exempel bjuda in konkurrenter till samarbeten, om det bidrar till att göra produktionen bättre,

förklarar han och bryter upp en chokladkaka som han lägger på ett fat och ställer fram vid fruktskålen, innan han tar emot den tidiga poddaren. Medan de försvinner in i studion får vi en rundtur i resten av lokalerna. Susanna fortsätter

- Nu är det på många sätt ljudets tidsålder, och vår vision är att ännu fler ska upptäcka ljudets möjligheter i en tid då allt fler tittar upp från sina skärmar.

“Vår vision är att ännu fler ska upptäcka ljudets möjligheter i en tid då allt fler tittar upp från sina skärmar.”

När jag frågar om namnet, Beppo knackar Susanna på rutan in till en studio där Erland Karling sitter och jobbar. Han tittar upp och skrattar.

- Ja du. Det är en lång historia! Vi får gå tillbaka till 90-talet, och två killar i övre tonåren. Jag och Per Juhlin blev kompisar på gymnasiet och insåg att vi hade ett par tydliga gemensamma nämnare. Vi ältade på samma sätt och skrattade åt samma saker. Och så älskade vi att nörda in oss i experimentella musikproduktioner av Peter Gabriel och Kate Bush. När vi många år senare startade ett ljudproduktionsbolag tillsammans letade vi i vår gemensamma historia efter ett namn, och mindes serietecknaren Joakim Pirinen. Hans tragiska karaktär Beppo var som en måttstock för hur lågt det är möjligt att sjunka i sitt självförakt, så vi döpte vårt bolag efter honom som ett slags homage.

“Vi ältade på samma sätt och skrattade åt samma saker. Och så älskade vi att nörda in oss i experimentella musikproduktioner.”

Per Juhlin kommer ut ur studion där han just nu sitter och läser in en ljudbok. Han ler också åt berättelsen om Beppo.

- Vi har nog tagit mycket inspiration därifrån tror jag. Inte minst när vi gjorde Cirkus Kiev i P3. Teknik-Pata har nog en hel del av Pirinens Beppo i sig till exempel.

Innan vi går vill Susanna visa oss en sista grej, och på väg ut stöter vi ihop med Daniel Nilsson. Han fumlar lite med kaffekoppen och jag ser att han har något fasttejpat på fingertopparna.

- Jag sitter med en film där jag behöver ljudlägga myrsteg, förklarar Daniel. Jag provade med hela kottar först, men då blev det ju resonans i själva kotten så jag bröt loss små bitar och tejpade fast så här på fingrarna. Och så kom jag fram till att det är det här som låter mest likt.

“Han fumlar lite med kaffekoppen och jag ser att han har något fasttejpat på fingertopparna.”

Vi tar trapporna två våningar upp till plan 10, och går ut på balkongen. Det är lite kyligt, men solen värmer mot tegelväggen, och pelargonerna ser fortfarande ut att trivas med Riddarfjärden och Münchenbryggeriet som fond i bakgrunden.

- Det här är nog det bästa med hela stället, säger Susanna. Här uppe har så många idéer formulerats, kontakter knutits och relationer fördjupats. Kom hit på nästa balkongfest så förstår du vad jag menar!

“Här uppe har så många idéer formulerats, kontakter knutits och relationer fördjupats”

Kontakt

Besöksadress: Ludvigsbergsgatan 22, 118 23 Stockholm